Att veta

Roligt vetande
Binas bästa bon. Läs mer»
Är getingbon och bikupor likadana? Läs mer»

Från Illustrerad Vetenskap nr 6 / 2012
BLOMMORNA HAR ANPASSAT SIG TILL BINA
Orkidéerna utvecklade doften långt efter att bina hade fått smak för den. Två organismer som lever i ett nära inbördes beroende antas som regel ha utvecklats parallellt, men så förhåller det sig inte med orkidéer och bin, som annars är väl anpassade till varandra. Bina har en förkärlek för specifika blomdofter, som hannarna samlar i högt specialiserade fickor på benen och använder i parningsleken för att attrahera honorna. En ny internationell undersökning visar emellertid att bina från början sannolikt skaffade de attraktiva dofterna från svampar, ruttna blad och andra källor. Först 12 miljoner år senare lärde sig orkidéerna att bilda just dessa doftämnen så att bina lockades och därmed började pollinera dem.

Forskarna använde syntetiska doftämnen som lockbete för att fånga in mer än 7.000 bin fördelade på 130 olika arter, varefter de skrapade av pollen från deras ben och med hjälp av DNA-analyser bestämde vilka orkidéer de härrörde från. På så sätt kunde de avgöra vilka orkidéer de enskilda bina besökte, eftersom de föredrog just deras doft.

Efter att ha parat ihop orkidéer och bin, använde forskarna nya DNA-analyser för att få fram binas och orkidéernas stamträd. Genom att jämföra dessa kunde forskarna sedan konstatera att orkidéernas utveckling haltade efter, så att en ny orkidé med en viss doft ofta uppstod omkring 12 miljoner år efter att en ny art av bin hade utvecklat en särskild förkärlek för just denna doft.

Från tidningen Forskning och Framsteg
Det nordiska biet var nära att dö ut. Men en liten grupp biodlare insåg fördelarna med ett bi som är anpassat till vårt klimat. Det nordiska biet är en köldtålig art som pollinerar ovanligt många växtarter. Det mörka och lurviga biet bidrar alltså till att bevara den biologiska mångfalden i vår natur. En gång i tiden var det nordiska biet världens mest spridda honungsbi. Men under 1800-talet trängdes arten undan av importerade bin som ansågs fogligare och mer produktiva. Vårt inhemska honungsbi fick rykte om sig att vara en aggressiv art som svärmade dåligt. Under 1980-talet lyckades en grupp entusiaster lokalisera de sista bestånden av renrasiga nordiska bin i Skandinavien. Man bildade föreningen Nordbi, och idag finns det drottningar att köpa från flera uppfödare. Man har även bildat bireservat där endast nordiska bin är tillåtna. Per Ideström, ordförande i Nordbi, ser många fördelar med arten. Köldtåligheten gör att bina producerar honung oavsett väder. Arten är dessutom långlivad och kräver lite foder under vintern. Att vårt inhemska bi skulle vara ovanligt ilsket anser Per Ideström vara en myt. Det är snarare korsningar mellan olika arter som blir aggressiva, säger han."

Från DIK Forum, fackföreningstidningen för journalister, informatörer etc...
Livsstilen påverkar hjärnans funktion. Forskare vid Göteborgs universitet kan visa att risken för demens ökar hos personer som lägger på sig extra kilon i medelåldern. I en studie baserad på det svenska tvillingregistret har överviktiga personer kunnat följas fyrtio år senare. Även andra kognitiva förmågor försämrades när de blev äldre, såsom minne och verbal förmåga.

Från tidningen Illustrerad Vetenskap 2011 nr 2:
Rovgeting hotar bina Den asiatiska getingen har kommit till Europa och den håller nu på att slå ut Frankrikes honungsproduktion. Bina är nämligen prisgivna när den glupska getingen går till angrepp för att få hem färskt kött till sina larver. Getingarna lurar vid bisamhällets ingång. Bin som skall ut eller in fångas och styckas. Getingarna biter av huvud, vingar och ben och matar sina larver med det proteinrika bröstpartiet. Denna trafik fortsätter tills det inte finns fler levande bin kvar i boet. Därefter går getingarna in och plundrar det på larver och honung.

I Asien är bina inte totalt försvarslösa inför sina angripare. De anfaller getingarna i en stor grupp, som helt enkelt packar in varje enskild geting i ett klot av levande bin. Bina avger tillsammans så mycket värme att getingen inne i mitten helt enkelt dör av värmeslag. De europeiska bina är dock inte vana vid sådana fiender och inte så bra att försvara sig. De försöker visserligen att bilda klot runt getingen, men de är inte lika många och därför inte alls lika effektiva.

Binas viktigaste funktion är att pollinera en mängd olika växter, grödor och frukter. Utan bin blir dessa växters blommor inte pollinerade och det kan leda till kollossal minskning av produktion, brist och kraftigt stigande priser.

I Frankrike förklarar forskare krig mot mördargetingen. En rad franska forskningsintitutioner sätter nu in alla resurser på att undersöka den asiatiska getingen för att hitta vapen mot den. På klimatkartor kan forskarna se inom vilka områden getingarna sannolikt kommer att breda ut sig, vilket blir västerut och sydost. Norra Europa berörs troligen inte.

I Kombilotteriets medlemstidning Kombi, i en artikel om äppelodlare i Skåne, hittades följande:
- Flitiga bin är en förutsättning för en god äppelskörd
- Bina kräver minst tio grader, annars jobbar de inte
- Någon har räknat ut att ett bi behöver flyga sju varv runt jorden för att få ihop ett kilo honung
- Äppelblomningen håller på i bortåt två veckor, men varje blomma är bara mottaglig för pollinering 6-10 dagar. Det gäller alltså att något bi besöker blomman under tiden

Citat från tidningen Illustrerad Vetenskap:
- En bikupa rymmer från några tusen upp till 80 000 bin - och de är flitiga
- För att samla ett kilo honung måste bina besöka över sex miljoner blommor och tillsammans flyga 200 000 km på 25 dagliga turer
- En bikupa behöver ca 15 kg honung som vinterförråd

Visst är vi lika dem ???